Nu var det åter ett tag sedan jag skrev något om vårt arbete.
Men som vanligt så har ingen av oss legat på latsidan.
Som jag skrev om tidigare så har projektet tilldelats projektstöd från Leader/Uross, detta för att kunna bekosta och driva utredningen kring mark- och fiskerättsinnehav längs Skeboån, från Skebobruk och ner till mynningen i Hallstavik.
Detta för att vi i första hand skall kunna komma i kontakt med alla intressenter längs ån, och på så sätt fortsätta ha en öppen dialog kring vårt arbete.
Nu är det ju så, att får man den summa som vi fick, så ingår en kortare utbildning i hur och på vilket sätt Leader/Uross och kanske främst Jordbruksverket vill ha in rapporter och underlag för arbetad ideell tid, men också för att veta, hur och på vilket sätt faktureringen skall gå till.
Sagt och gjort, i måndags åkte jag och Uffe till Färsnagård strax utanför Norrtälje för att få en utbildning/genomgång i administrationens gyllene värld.
En mycket bra genomgång, där Susanne kunde räta ut en del frågetecken åt oss.
Med vid mötet var också en av idrottsföreningarna på orten, som också dom fått Leaderpengar för sin ett projekt.
En trevlig kväll och intressant kväll, och Susanne (t.v) gjorde det lätt för oss att förstå administrationen.
På grund utav sjukdom och annat strul så hann vi inte ner i ån innan den stora vårfloden slog till med full kraft i helgen.
Ån går nu ordentligt hög, och vi närmare oss nästan 20m³/sek vilket i våran del av landet måste anses som högt.
Som exempel kan jag ju nämna att vid tidigare besök vid ån i vintras så har det gått mellan 2,5 - 3,4m³/sek.
Ån går hög
Så borta är nu alla möjligheter att fortsätta vårt arbete på teststräckan, men så fort vårfloden lagt sig så är vi tillbaka där nere och testar vidare.
Bråttom mot våren?
Nya flöden, då vägbrunnen ovan vägen inte hinner med.
Vattnet letar nya vägar.
I detta fallet riktigt tråkigt, då vattnet på sin väg mot ån just nu rinner delvis genom en verkstad för att sedan gå över vägen och ner till ån.
Till sist vill jag slå ett slag för Sportfiskarnas rapport om läget för havsöringen i landet.
Den visar med eftertryck hur rätt ute vi är i vårt arbete med Skeboån.
Fisket efter havsöring, speciellt i Stockholmsområdet var långt bättre på 80-talet än vad det är idag, men satsningen på att bara "pumpa" ut odlad fisk utan att se till att det fanns förutsättningar för de som återvände att leka/reproducera sig visar sig idag utarma den lilla stam av vild öring som finns kvar. Så vårt projekt i Skeboån, som kanske är länets viktigaste vattendrag, är helt rätt i tid.
Och med en långsiktigt satsning, med stöd och förankring både på lokal nivå och global nivå så finns alla förutsättningar för att detta skall bli riktigt lyckat.
