Ads 468x60px

About Me

Natur och fiskeintresset delar vi sedan många år. För oss ligger fisket med fluga varmast om hjärtat. Mer om oss kan ni läsa under Projektet - Om oss.

tisdag 23 juli 2013

Ny plats, nya möjligheter

Jaha, och vad har då dessa bilder gemensamt med arbetet att restaurera ett vattendrag?
 
 
Jo, jag tror att folk med intresset att rusta, till exempel en båt eller en bil får samma känslor för dessa två bilder, som vi fick ikväll när vi besökte ytterligare en plats i ån som vi har tänkt ge oss på inom en ganska snar framtid. Känslan att, det här kan gå! En känsla när man ser förbi det rostiga och förfallna, och kan se slutresultatet redan vid första mötet.
 
Uppströms det test/provområde vi nu håller på med så ligger nämligen detta område. Det domineras av två gamla järnvägsöverfarter, en från tiden då vi hade tåg från Rimbo och ut till Hallstavik och sen ett ännu äldre fundament, som är en rest från järnvägen som i början av 1900 talet gick från Hallstavik och upp till järnbruket i Skebobruk.
Ån vilar alltså inte bara på en naturlig skönhet och ett värde i det, utan också en historia som även den är väl värd att berättas, den om Skeboåns storhetstid, från tiden innan sänkningen.
 
Nu var vi dock ute för att se över de platser där vi sett spår av lekgropar och där vi också sett öring och annan fisk uppehålla sig.
Detta är ett område som är tänkt att finnas med i den åtgärdsplan som vi kommer att skriva nu under senhösten och vintern och utifrån vilken vi kommer att söka medel för att påbörja restaureringen av under 2014 och 2015.

 
Till vänster, fundamenten från järnvägen till Skebobruk och till höger från
tiden då järnvägen gick till Rimbo

 
Tilltänkt lekplats, en naturlig nacke som vi bara bygger vidare på
 
Historiens vingslag
 
En andmamma som vi ofrivilligt störde

Lite öringgodis
  
Som tagen ur "Lord of the Rings"
Kan det vara åns beskyddare, en sovande Treebeard?
 
Är det bara vi, eller är det möjligen så att fler ser skönheten där bakom?

 
 
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º> 



read more

fredag 19 juli 2013

Sista nacken tar form

Det är tydligen på fredagskvällar det skall ske.
Tyvärr kunde inte jag delta ikväll mer än som fotograf under en kort stund, men Lasse gjorde ett pass med det sista lekgruset som tippades i ån bara för någon dag sedan.
Så nu har även den sista tilltänkta leknacken fått sitt och nu återstår finputsning och en del jobb på land plus lite skrot som skall köras bort, sen är det bara att invänta hösten och se om arbetet faller den lekvandrande fisken i smaken.
 
 
Lasse lägger grus på sista nacken vi byggt inom vårt testområde. 

 
Under bron har vi nu skapat grundområden för småfisk och det för olika vattennivåer.
Förhoppningsvis skall överlevnaden öka om fisken har skydd sin första tid.

 
Balkarna ligger fortfarande kvar men kommer att försvinna.
Till höger kan ni se en av de färdiga nackarna. I veckan när jag var ner, så fick den rätt lutning, och med överhängande träd som skydd och närheten till djupare område så hoppas vi att fisken kommer att gilla vad den möts av när den återvänder för lek i höst
 
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º> 

read more

onsdag 17 juli 2013

En semesterdag i ån

Jag har fortsatt semester även denna vecka, så varför inte göra ett pass solo i ån.
Båda mina åvänner har återgått till arbetet igen.
Dagens arbete bestod i att dels slå hela området en vända till med lien, men också fortsätta att säkra stränderna med sten.
Krattade även upp lekgruset ytterligare lite för att skapa den lutning som är lämplig.
Ganska skönt sätt att köra av en morgon på. Vissa tar sig en morgonpromenad och vissa tar en kratta och en lie och kliver i en å.
 
Fick också trevligt besök på bron när jag var färdig av en äldre man som hade mycket och intressant historia att berätta kring ån.
Jag måste säga det, att det är ett mycket trevligt inslag i arbetet med vattendraget, alla möten med människor som intresserat stannar upp och pratar med oss och vill veta vad vi gör.
 
 
Lite bilder från dagen
Stenar i ett vattendrag är inte bara bra för vattendraget i sig, utan också
för livet ovan och under vattenytan.

Här hoppas vi på att det blir en ordentlig "Oktoberfest"

"Festlokalen"

Ståndplatser

 

En av leknackarna

read more

tisdag 16 juli 2013

Bra dag på semestern

Semester brukar inte betyda möten, men lika fullt så satt jag på ett idag klockan 10:00
Och vilket otroligt kul och intressant sådant det var.
I och med idag så är äntligen mark- och fiskerättsutredningen formellt uppstartad.
Marianne Eriksson är den som tillsammans med vår representant från styrgruppen, Olle Edvinsson, som skall utföra arbetet.
Detta har blivit möjligt då vi tidigare i år sökte och fick ett bidrag från Leader/Uross.
Och tro mig, detta kommer att bli en historisk resa längs Skeboån som kommer att ta oss tillbaka så långt som till tidigt 1700 tal och sedan därifrån fram tills idag.

Efter mötet så fortsatte vi lite mer informellt, genom att åka ner till det område som vi jobbat med nu under en längre tid, och jag fick visa på för medlemar ur styrguppen vad vi gjort och hur vi tänkt i vårt arbete.

På det hela taget, en mycket bra dag på semestern.

För att läsa om och se mer av vårt arbete, så scrolla nedåt.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º> 
read more

fredag 12 juli 2013

Ett Vass(t) jobb

NU skall vi ha lite semester från ån några dagar, men innan dess så gav vi oss iväg igår kväll med varsin lie på axeln ner till ytterligare ett mycket intressant parti av ån.
Dryga 3 timmar tog det, och var vi inte slitna i kroppen innan, så kan jag säga att idag när jag vakna så hade några nya muskelgrupper fått se dagens ljus.
 
Lite före och efter bilder från igår kväll. Före till vänster och efter till höger.
 
 

 

 

 
Ja att slå var en sak, men sen skulle det iland också.
Man lär sig alltid något nytt, så nästa gång så har vi lite idéer på hur vi skall förenkla även detta arbete.

read more

torsdag 11 juli 2013

Före och efterbilder

Sitter här lite dagen-efter-rusig, lite stel i kroppen men väldigt glad.
Man glömmer fort, så därför kör jag idag en liten före och efter kavalkad.

Nedströms vägbron
 
 
 

 

 
 
 
Vad är gjort inom detta område:
Ån är sänkt med i genomsnitt cirka 15cm och där leknackarna ligger så har sänkt den ytterligare med cirka 30-40cm, allt för att kunna få en så djup bädd som möjligt med lekmaterial, men också för att kunna få till en skaplig lutning på den lekbädd som nu är utlagd.
Utöver detta så har mängder med sten plockats bort från ån, som tidigare legat kring brofundamentet, med den stenen så säkrar vi nu kanten för att på så sätt minimera erosionen.
Utöver detta så har en mängd mindre nackar byggts och i anslutning till dessa grunda områden som är tänkta att fungera som ståndplatser för mindre fisk som ett och tvååringar.
Utöver detta så har en mindre del död ved tillförts och sen slår vi åns växtlighet, detta för att hålla större predatorer borta.
Ån är dessutom breddad med cirka 1 meter, och vi har tillfört större sten och leknackar.
Allt detta sammantaget har gjort att både vattenhastigheten och syresättningen har ökat.
Och glädjande nog, som ni sett i tidigare inlägg, så intogs området redan första dagarna av mindre öring, s.k ettåringar, som nu står på de grunda nackarna i jakten på föda.
Dessutom så har en mängd skrot och skräp plockats bort från ån.
Den lekande fisken har i direkt anslutning till lekbäddarna ett större område uppströms som är djupare, dit de kan söka skydd om så krävs, men också två mindre djuppartiera nedströms dit de kan sökas sig.
 
Uppströms vägbron
 
 

 
 
  
Vad är gjort inom detta område:
Här har ån karaktären av långsamt flöde, djupet är jämt fördelat och här har en mängd arbeten gjort.
Bland annat så är ån breddad med drygt 2-2,5meter. Flödet som tidigare var koncentrerat till mitten och ena sidan av ån är nu fördelat över hela sträckan, detta har åstadkommits med hjälp av att större sten har placerat ut och på så sätt "trycker" vattnet i sidled.
Hela området föregås uppströms av ett ganska långt område med större djup.
Ett mindre lekområde har iordningställts under några träd och där har vi delvis kunnat använda oss av de material som redan fanns i ån och sedan komplettera med nytt material.
En mängd skrot och skräp har plockats bort, som tex 5 nästan 2 meter långs stålbalkar.
Vi slår även här växtligheten, och försöker hålla de växter som "binder" sediment och som är flödetjuvar helt borta.
Åns mitt är näst intill orörd då den fungerar som paddelled men också som vandringsväg för den fisk som är på väg uppströms.
 
Under vägbron
 
 
 
 
Vad är gjort inom detta område:
Här har vi jobbat med att förändra flödet men också att vara rädda om den större djupgrop som finns under bron, dit öringen kan fly om de blir störda.
Det stora arbetet var att förändra flödet och även här att bredda ån. Det fanns större områden som nästintill var "döda" då vattnet stod i det närmaste stilla och var starkt igenslammat.
Vi har använt oss av den sten som fanns i ån för att bygga små stenkistor dit yngel, men också kräftdjur och insekter, kan söka sig för skydd, och som uppväxtområden.
Längts in mot stränderna under bron har vi grävt som mindre kanaler som gör att sediment som samlas framför exempelvis leknacken leds bort då strömmen där inne numera är ganska stark.
Nackarna sträckning är sådan att vattnet styrs in mot stränderna.
 
 
Allt arbete är gjort för hand, och vi har till stora delar använt oss av en metod som kallas för Hartijokimetoden, för vilken Lasse tillverkade de verktyg som krävdes i vintras.
Arbetet bygger på att man luckrar upp bottenstrukturen, från den tidigare så hårda sand/grusbottnen, så har vi nu istället en luftig och genomströmmande bottenstruktur vilket medför att bottensediment inte lika lätt lägger sig inom området.
På detta sätt så får man också fram en mängd ursprungsmaterial från ån som man sedan kan återanvända.
Detta plus gamla hederliga krattor, liar och grusgångsverktyg är det verktyg vi har använt oss av.
 
Att kräftorna gillar vårt arbete har vi sett, då mängder av småkräftor numera syns när vi är där och jobbar, att också husmaskar och liknande bottenlevande insekter också gillar det som är gjort ser vi också spår av hela tiden.
Nu återstår att se om den lekvandrande öringen gillar vad den får se när den återvänder i oktober och om sedan leken lyckas och ynglen stannar i området.
Och inte för att någon av oss önskar att sommaren skall försvinna, men nog längtar vi lite till oktober.
 
Det var i väldigt korta ordalag en beskrivning av det arbete som gjorts fram tills nu.
Nu kan man ju tro att vi skall sätta oss ner och vänta, men så är inte fallet.
Redan ikväll går vi loss på nästa område som ligger cirka 200meter nedströms.
 
Ser ut så här tidigt på våren........
 
 
.......men som ser ut så här i slutet av augusti.

 
  
 
 
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º> 



 

read more
 
Blogger Templates