Jaha, och vad har då dessa bilder gemensamt med arbetet att restaurera ett vattendrag?
Jo, jag tror att folk med intresset att rusta, till exempel en båt eller en bil får samma känslor för dessa två bilder, som vi fick ikväll när vi besökte ytterligare en plats i ån som vi har tänkt ge oss på inom en ganska snar framtid. Känslan att, det här kan gå! En känsla när man ser förbi det rostiga och förfallna, och kan se slutresultatet redan vid första mötet.
Uppströms det test/provområde vi nu håller på med så ligger nämligen detta område. Det domineras av två gamla järnvägsöverfarter, en från tiden då vi hade tåg från Rimbo och ut till Hallstavik och sen ett ännu äldre fundament, som är en rest från järnvägen som i början av 1900 talet gick från Hallstavik och upp till järnbruket i Skebobruk.
Ån vilar alltså inte bara på en naturlig skönhet och ett värde i det, utan också en historia som även den är väl värd att berättas, den om Skeboåns storhetstid, från tiden innan sänkningen.
Nu var vi dock ute för att se över de platser där vi sett spår av lekgropar och där vi också sett öring och annan fisk uppehålla sig.
Detta är ett område som är tänkt att finnas med i den åtgärdsplan som vi kommer att skriva nu under senhösten och vintern och utifrån vilken vi kommer att söka medel för att påbörja restaureringen av under 2014 och 2015.
Till vänster, fundamenten från järnvägen till Skebobruk och till höger från
tiden då järnvägen gick till Rimbo
Tilltänkt lekplats, en naturlig nacke som vi bara bygger vidare på
Historiens vingslag
En andmamma som vi ofrivilligt störde
Lite öringgodis
Som tagen ur "Lord of the Rings"
Kan det vara åns beskyddare, en sovande Treebeard?
Är det bara vi, eller är det möjligen så att fler ser skönheten där bakom?
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
0 kommentarer:
Skicka en kommentar