Gjorde ett besök tillbaka dagen efter utsättningen, allt för att se att fisken spridit sig över ån, fast kanske mest för att stilla min egen nyfikenhet.
Här och var spridda vak, och till och med så att dom bevakade sin ståndplats mot inkräktare.
Det värmer i hjärtat att se små öringar stå på en liten strömnacke och plocka i sig av det som ån för till dom.
Gott om mat fanns det också, då det både kläckte och svärmade ordentligt i kvällssolen.
Jag hoppas verkligen att fler och fler kommer att inse värdet av denna syn, förstå och ta till sig känslan att stå och titta på småöring som jagar fram i det grunda vattnet på nacken.
Och sen komma tillbaka under hösten för att se när de stora kommer upp för lek.
Naturligtvis vill vi ju i förlängningen kunna fiska på dessa fiskar, men bara beskatta beståndet väldigt sparsamt.
Det viktiga är att låta merparten av fisken få göra sin lekvandring ostört och sedan gå tillbaka ut i havet igen.
"En öring i ån är bättre än tio i nätet"
0 kommentarer:
Skicka en kommentar