Vandringsvägen i Hallstavik

Det har varit tyst här ett tag. Vilket inte innebär att vi inte fortsatt vårt arbete i och kring ån.

Mesta delen av tiden som gått har vi ägnat åt möten, mailande, telefonsamtal och självstudier.

Det som närmast står på agendan är att Vandringshindergruppen skall ha möte, vi hade hoppats att dom skulle komma upp till oss, så att vi skulle kunna ta tillfället i akt och sprida vårt budskap om ån och det arbete vi gör. Nu blir det inte så, vilket föranledde bilderna ni ser här i bloggen.

Vår tanke var och är, att kan dom inte komma hit, så skall dom i alla fall ha så uppdaterad information som det går. Sagt och gjort, vandringsvägen är nu dokumenterad, uppmätt och alltihop är skickat till Stockholm för analys.

Inloppet, som för det mesta ser ut så här.

Igenstängt, och inte en fisk kan röra sig varken in eller ut ur ån.
Det skall sägas att alldeles bredvid så går det mycket vatten under dammluckorna.

Vatten som vi tycker att man istället kan reglera genom vandringsvägen.

Braxen som ligger där har vi inte placerat där.

Inloppet igen.

Utformningen av vandringsvägen.

Utloppet. Oftast liggandes ovan vattenytan nedanför dammen.

Vi hoppas nu på fullt stöd från Vandringshindergruppen, och att dom kommer att hjälpa oss med detta. För vanndringsvägen måste göras om, och det måste gå vatten genom den långt mera tid än som nu, när den står torr 11 månader om året.

Vi var ute på märkningsfiske i helgen som var i Östhammar och fick då tillfälle att träffa Tobias Fränstam från Org Sportfiskarna och Henrik C Andersson Länsfiskekonsulent i Stockholmslän.

Naturligtvis tog vi tillfället i akt för en pratstund med båda dessa herrar om Skeboån.

Och vi kan inte bedömma det på annat sätt än att vi har fortsatt gott stöd för det arbete vi gör.

Dom har samma inställnings som oss, Skeboån har kanske länets bästa förutsättningar som sportfiskeå efter grov havsöring.