Sitter här lite dagen-efter-rusig, lite stel i kroppen men väldigt glad.
Man glömmer fort, så därför kör jag idag en liten före och efter kavalkad.
Nedströms vägbron
Vad är gjort inom detta område:
Ån är sänkt med i genomsnitt cirka 15cm och där leknackarna ligger så har sänkt den ytterligare med cirka 30-40cm, allt för att kunna få en så djup bädd som möjligt med lekmaterial, men också för att kunna få till en skaplig lutning på den lekbädd som nu är utlagd.
Utöver detta så har mängder med sten plockats bort från ån, som tidigare legat kring brofundamentet, med den stenen så säkrar vi nu kanten för att på så sätt minimera erosionen.
Utöver detta så har en mängd mindre nackar byggts och i anslutning till dessa grunda områden som är tänkta att fungera som ståndplatser för mindre fisk som ett och tvååringar.
Utöver detta så har en mindre del död ved tillförts och sen slår vi åns växtlighet, detta för att hålla större predatorer borta.
Ån är dessutom breddad med cirka 1 meter, och vi har tillfört större sten och leknackar.
Allt detta sammantaget har gjort att både vattenhastigheten och syresättningen har ökat.
Och glädjande nog, som ni sett i tidigare inlägg, så intogs området redan första dagarna av mindre öring, s.k ettåringar, som nu står på de grunda nackarna i jakten på föda.
Dessutom så har en mängd skrot och skräp plockats bort från ån.
Den lekande fisken har i direkt anslutning till lekbäddarna ett större område uppströms som är djupare, dit de kan söka skydd om så krävs, men också två mindre djuppartiera nedströms dit de kan sökas sig.
Uppströms vägbron
Vad är gjort inom detta område:
Här har ån karaktären av långsamt flöde, djupet är jämt fördelat och här har en mängd arbeten gjort.
Bland annat så är ån breddad med drygt 2-2,5meter. Flödet som tidigare var koncentrerat till mitten och ena sidan av ån är nu fördelat över hela sträckan, detta har åstadkommits med hjälp av att större sten har placerat ut och på så sätt "trycker" vattnet i sidled.
Hela området föregås uppströms av ett ganska långt område med större djup.
Ett mindre lekområde har iordningställts under några träd och där har vi delvis kunnat använda oss av de material som redan fanns i ån och sedan komplettera med nytt material.
En mängd skrot och skräp har plockats bort, som tex 5 nästan 2 meter långs stålbalkar.
Vi slår även här växtligheten, och försöker hålla de växter som "binder" sediment och som är flödetjuvar helt borta.
Åns mitt är näst intill orörd då den fungerar som paddelled men också som vandringsväg för den fisk som är på väg uppströms.
Under vägbron
Vad är gjort inom detta område:
Här har vi jobbat med att förändra flödet men också att vara rädda om den större djupgrop som finns under bron, dit öringen kan fly om de blir störda.
Det stora arbetet var att förändra flödet och även här att bredda ån. Det fanns större områden som nästintill var "döda" då vattnet stod i det närmaste stilla och var starkt igenslammat.
Vi har använt oss av den sten som fanns i ån för att bygga små stenkistor dit yngel, men också kräftdjur och insekter, kan söka sig för skydd, och som uppväxtområden.
Längts in mot stränderna under bron har vi grävt som mindre kanaler som gör att sediment som samlas framför exempelvis leknacken leds bort då strömmen där inne numera är ganska stark.
Nackarna sträckning är sådan att vattnet styrs in mot stränderna.
Allt arbete är gjort för hand, och vi har till stora delar använt oss av en metod som kallas för Hartijokimetoden, för vilken Lasse tillverkade de verktyg som krävdes i vintras.
Arbetet bygger på att man luckrar upp bottenstrukturen, från den tidigare så hårda sand/grusbottnen, så har vi nu istället en luftig och genomströmmande bottenstruktur vilket medför att bottensediment inte lika lätt lägger sig inom området.
På detta sätt så får man också fram en mängd ursprungsmaterial från ån som man sedan kan återanvända.
Detta plus gamla hederliga krattor, liar och grusgångsverktyg är det verktyg vi har använt oss av.
Att kräftorna gillar vårt arbete har vi sett, då mängder av småkräftor numera syns när vi är där och jobbar, att också husmaskar och liknande bottenlevande insekter också gillar det som är gjort ser vi också spår av hela tiden.
Nu återstår att se om den lekvandrande öringen gillar vad den får se när den återvänder i oktober och om sedan leken lyckas och ynglen stannar i området.
Och inte för att någon av oss önskar att sommaren skall försvinna, men nog längtar vi lite till oktober.
Det var i väldigt korta ordalag en beskrivning av det arbete som gjorts fram tills nu.
Nu kan man ju tro att vi skall sätta oss ner och vänta, men så är inte fallet.
Redan ikväll går vi loss på nästa område som ligger cirka 200meter nedströms.
Ser ut så här tidigt på våren........
.......men som ser ut så här i slutet av augusti.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
