En avstickare till Tullviksbäcken

Det kom ett brev till oss i slutet av veckan, ett brev som jag upplevde som ett litet rop på hjälp. 

Någon hade besökt länets kanske mest unika lilla vattendrag, och sett att en del av vattendraget var helt stoppat på grund utav rasade träd efter den senaste stormen. Nu slog denne någon larm till Norrtälje Kommun, och sen var mailandet igång. Ingen ville direkt ta på sig att röja detta, eller så var det så att ingen direkt visste vem som skulle göra vad. Och efter några turer fram och tillbaka så hamnade mailet hos oss. Vi har ju inte heller några möjligheter, då detta är ett naturreservat, men det vi kunde göra var att åka ut och ta oss en titt och sedan lämna rapport.

Sagt och gjort, vi tog med oss kameror och åkte ut för att göra en inspektion.

Väl där så tog vi oss ner till havet och gick sedan gå längs den södra bäckfåran upp och sedan längs den norra tillbaka ned mot havet igen.

Vattendraget jag pratar om är Tullviksbäcken ute på Väddö i norra Roslagen.

Bäcken har två flöden och är som jag skrev, är ett av Stockholmsläns viktigaste naturliga reproduktionsområden för havsöring.
Området blev reservat så sent som 1989 och är numera ett Natura 2000 område.

Mycket riktigt, i den södra bäckfåran var det i det närmaste stopp. Vatten sipprade fram mellan alla trädstammarna. Det stora trädet hade i sitt fall tagit med sig flertalet träd och som avslutning även lagt ytterligare en rotvälta rakt ner i bäcken. Nu låg stammarna längs med bäcken och utgjorde ett totalt stopp för all fisk att röra sig upp eller ner i bäcken.

Men även i den norra bäckfåran fanns ett hinder, som om det är mycket vatten troligtvis inte utgör något hinder men som nu med detta vattenstånd också det effektivt stoppade all fisk från vidare vandring.

I båda fallen fanns heller ingen fisk ovanför dessa båda stopp.

Hemma efter vårt besök så mailade jag tillbaka till alla som fanns med på sändlistan, där jag lämnade en rapport om våra iakttagelser. Nu kom också ett tungt inlägg från vår Länsfiskekonsulent och idag måndag (21/10) så kom det glädjande beskedet. Skogsstyrelsen kommer att, som man säger i mailet, fixa detta inom kort.

Mycket glädjande och tack till denne någon som drog igång detta, och till Länsfiskekonsulenten Henrik C Andersson som skickade detta vidare till rätt man för jobbet. 

Näst efter havsörnen som satt intill bäcken så var detta, det förstas liv vi mötte vid bäckmynningen. 

En Gråsäl som låg djupt in i viken på jakt efter öring som väntade på att kunna ta sig upp i bäcken.

Mynningen ut i havet är det första stora hindret för öringen. Just här så har vi och många med oss byggt lite på en dämning som gör det möjligt för öringen att kunna ta ny fart upp i bäcken.

Väl uppe i bäcken finns många naturliga hinder för öringen att passera.

Här och var på gränsen till att hindra fisken i ett väldigt tidigt skede. 

 

Lasse vid den stora rotvältan. Ett jätteträd som i sitt fall tagit med sig ett flertal andra träd.

Rotvältan i bäcken

Alla träd ligger som ett plockepinn längs med bäcken en ganska lång bit och utgör ett totalt stopp för den vandrande öringen. Vi såg heller ingen öringen uppströms denna plats.

Lite mer av kaoset på platsen.

 

 

Det är så här vi vill se båda bäckarna, naturligt påverkade men med fria möjligheter 

för öringen att ta sig upp för lek.

Även i den norra bäcken finns ett hinder. Här har bäcken letat sig in bakom rotvältan och vid låga flöden, så kommer inte öringen förbi detta. Detta kunde vi själva se, då ingen öringen syntes ovan denna plats.

Mynningen ut i havet. Så här års är det inte ovanligt med detta vattenstånd och om inte den byggda delen hade gjorts så hade det nu varit omöjligt för öringen att ta sig de dryga 20 metrarna upp till där bäcken blir lite djupare igen.

En liten öring som försöker leta sig upp i bäcken.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>

Slutet gott, allting gott hoppas vi.

Behöver jag säga att vi kommer att följa upp detta.