Brunöring siktad i ån

Gjorde idag en paus i arbetandet hemma, måla båten bland annat, och åkte till Mårtensson.
Där var det också full fart, då tre generationer samarbetade med vedhögen som anlände tidigare på morgonen.
Efter en paus för oss båda över en kopp kaffe så skulle jag återvända hemåt igen. Stannade till vid ån och satte mig en stund på en slänt och spejade ut över ån, ett plask.
Han inte se vad det var, så jag satt kvar ytterligare en stund på span.
Uppströms min plats kommer en ganska stor slända av något slag (Fluganberg skulle ha varit med, han hade sett vad det var) flytande ner mot den plats där plasket tidigare kom ifrån.
Och döm om min förvåning när en gyllenbrunt huvud visade sig och sög ivrigt i sig insekten.
En brunöring!
Av huvudets storlek att döma, en öring en bit över kilot. Alldeles gyllenbrun.

Vi har haft våra aningar att ån håller en stationär stam av brunöring.
Anledningen till varför det blivit så finns säkert flera svar på.
Men mina egna teorier är dels att förutsättningarna i ån är så bra rent biologiskt att en del öring väljer att stanna, men också det faktum att den damm som finns nere i Hallstavik där det finns en vandringsväg byggd har varit stängd under några år. Vilket gjort att öringen inte har kunnat vandra ut och in så som var tänkt.
2008 byggde man om dammen till fjärrmanövrerade luckor. Ett jobb som gjordes mitt i lektid.
2009 och fram tills idag så har sedan inte vandringsvägen fått någon vattentillförsel, utan allt vatten har gått under luckorna istället.
Det är en av de saker som kommer att titta närmare på i våran utredning, och säkerställa vattenföringen även i vandringsvägen.

Men återigen, en helt fantastisk syn var det att sitta en kall och grå maj dag i Roslagen och se en brunöring stiga till ytan och plocka i sig av vad strömmen för till honom.

I början av Juni så kommer troligtvis en stödisättning göras av 5000 öringsmolt i ån.
Detta i samarbete med Stockholms Idrottsförvaltning, fisk som vi sen hoppas skall få komma tillbaka till en förbättrad och biotopvårdad å om cirka 2-3 år.