Första officiella testfisket

I ett projekt av detta slag finns flera olika framgångsfaktorer.
Att jobba med naturen är inte tillrättalagt och uppstyrt. Man får istället se saker formas över tid och se till både stora och små steg. På vår resa med Skeboån har vi flera gånger fått se att framgångar kan vara både stora och små, ibland planerade men också rena lyckträffar komma från oväntat håll. Här följer några av dem, men vi har många fler på vår 'lista' över delmål.
När det första gruslasset tippades av vid ån.
Den första leken på en av oss iordningställd leknacke.
Möten vi haft med markägarna längs ån.
Kontakten och de första besöken av våra samarbetspartner.
De första lilla ettåriga öringsmoltet vi fångade, och så vidare.
Jobbar man med naturen och långsiktighet som två hörnstenar så gäller det att sätta upp små delmål och låta sig glädjas när dessa sedan infrias.
Söndag den 21;a februari 2016 så infriades ännu ett sådant delmål i arbetet med Skeboån, då tre vänner tillsammans med oss gjorde det första officiella testfisket på havsöring i ån.

Klockan är strax före 08:00 på söndagsmorgonen när vi sätter oss ned runt bordet för en kopp kaffe, macka och en genomgång av dagen. Alla är nog både spända och förväntansfulla inför det som komma skall, allra helst vi som jobbat med Skeboån nu under ett antal år. Ån går relativt hög, vattenföringen är ganska snabb men vattnet är förvånansvärt klart för årstiden. Temperaturen i vattnet kring +3. Vädret grått och morgonen startar med ett litet lätt snöblandat regn. De var de yttre faktorerna som vi hade att jobba med.
Inbjudna för detta mycket speciella tillfälle var tre goda vänner, John Welk, Bosse 'Xperten' Lindholm och Esa Fahlén. Alla tre mycket duktiga flugfiskare med en rik samlad erfarenhet inom flugfisket som skulle hålla inom vilket vatten som helst där havsöring eller lax stiger. Med morgonen var också Janne Häverstam som är en av de stora markägarna längs ån. Väl ute vid vattnet anslöt även hans bror Denny en stund för att se hur det gick för oss.

Fr.V Esa Fahlén, John Welk och Bosse Lindholm

Bosse med ett av de absolut första kasten i ån

När genomgången var klar så bar det av ut mot den väntande ån.
Vid den första planeringen fanns tankar om att fiska alla intressanta partier av ån, från Skebobruk ner till Hallstavik men vid en närmare titt insåg vi att detta inte skulle hinnas med under dagen och fokus lades då på åns nedre partier.
Efter en kortare promenad så var det så dags. Hela den del av ån som vi skulle fiska delade vi in i siffror, från 1 till 3 längs hela vägen ner till Hallstavik och innan vi begav oss ut fick de tre som skulle fiska dra ett nummer och sedan också en lapp med våra namn på. Bosse fick nummer ett och Uffe blev hans följeslagare under dagen, Esa nr 2 tillsammans med Lars och John slutligen nr 3 och mig.

Vän av ordning kanske undrar varför vi själva inte fiskade. Fanns flera orsaker till det. Dels ville vi kunna ge de som skulle fiska det bästa förutsättningarna och så ofiskat vatten som möjligt. Vi ville också kunna följa fisket från sidan och se hur och på vilket sätt de skulle fiska ån utan att vi lade oss i fisket. Och till sist, ville vi gå bredvid och lyssna till deras kommentarer och åsikter om hur det var att fiska ån.
Så istället för att packa spö och flugor, så bar vi kamera, håv, måttband och våg, därtill anteckningsblock och penna. Och ärligt talat, det var minst lika kul att gå bredvid. Vi har lagt så många timmar genom åren på ån och förbättringar däri, så det blev en njutning och upplevelse bara att se någon fiska sig fram genom ån.

Hela sträckan som vi skulle fiska var nära 4,5km. I de övre delarna meandrar ån fram genom vackert skogsbeklädda stränder där små öppna partier avlöser lövträdens skyddande hänge över ån. Ån har här varierande djup och här och var drar den ihop och skapar fina strömpartier som avslutas av djupare partier. Vi traskade fram längs utters spår, förbi gamla brofundament vars skuggor sveper historiska vingslag över vattenytan.  

John Welk i aktion

 

John fiskar sig ner mot den gamla järnvägsbron

Bosse 'Xperten' Lindholm och hans vackra pandakäk

Bosse's kommentar var som tagen ur vår egen målbild med fisket i Skeboån.
- Vi är nästan mitt i Hallstavik, ändå känns det som vildmark, inga bilar eller annat som stör.
Bättre omdömen än så kunde vi knappt ha fått. Precis det vi själva såg när vi första gångerna började prata om att dra igång projektet.

John och Esa ser över flugvalen tillsammans 

med Niclas som var med och fotade. Lasse i bakgrunden spanar in nästa del av ån.

Bosse med sin guide för dagen, Uffe

Esa närmare sig vägbron och den väntande lunchen

Noga och i sakta mak fiskade vi oss nedströms mot vägbron i Häverödal och den väntande lunchen. Esa var den som först hade haft en visuell kontakt med fisk, då den snabb vände inne vid stranden. I övrigt ingen kontakt. Vädret slog nu om och solen tittade fram ur det gråa precis lagom till att elden tändes och Bosse's lammgryta ställdes på för att värmas upp.

Han grävde sig en egen matgrop där i lekgrushögen och en liten 

stund senare lät han oss väl smaka av sin lammgryta. Mästerligt om ni frågar mig.

Mätta och belåtna och på det en kanna kokaffe så var det dags igen. Nu väntade ett område som vi på förhand trott skulle bli hett. Lite djupare partier blandat med korta strömdrag. Här stötte vi fisk under lekgropsinventeringen strax efter nyår.

Esa var den som stod näst på tur och när han gjort sin sträcka....

....tog John vid.

John fiskade igenom lekområdet och några gropar nedströms innan det var dags....

.....för Bosse att ta över stafettpinnen.

*Glöm inte att ändra till 1080HD*

Guiderna vid Skeboån håller hög klass

Solens strålar försvinner bort över de intilliggande taken och vi fiskar oss sakta nedströms mot den lilla sjön. Bosse och Uffe blir kvar på sin sträcka medan John och Esa med oss andra i följe drog sin ned mot sjön och några djupare partier.
Vi hade näst bara intagit våra fiskeplatser, gjort några kast så står Esa med böjt, samtidigt ringer min telefonen, jag ser att det är Uffe och trycker ner honom för att kunna filma Esa's fångst. En Braxen!!
När väl hans Braxen är landad så kan jag ringa upp Uffe och får då veta att även Bosse står och drillar, men denna gång ingen Braxen utan en tuff liten havsöring. Vi lägger på och låter dom göra jobbet till en stunds oviss väntan för oss längre nedströms.

Xperten böjer bambu 

Foto:Ulf Berg

Så ser den ut, den första officiellt fångande havsöringen i Skeboån.

60cm lång och 2 kg tung. God kondition och en glädjens fisk på många sätt.

Foto: Ulf Berg

Bosse's egna mobilbild

Esa's fisk då, kom inte den med på bild?
Såklart den gjorde. Och när han väl var igång så krokade och tappade han ett par gäddor också. Ingen som vi hann fram och fota tyvärr.

Lasse och Esa, kanske med en av de första flugfångande Braxen från ån.

Skymningen kommer fort så här års. Och i de sista ljusa minuterna så var det John's tur att låta mig inviga håven, även denna gång en gädda tagen på en klassisk lax och havsöringsfluga.

John med sin Pike on Fly

Premiären var avklarad, alla fick drilla fisk även om det var varierande arter. 
Vi är ändå sammantaget otroligt nöjda med dagen. Gänget som fiskade gjorde det precis på det sätt vi hade hoppats, noggrant och med mängder av kommentarer och åsikter om ån, fisket och miljöerna. Det var en otroligt lyckad och trevlig dag där toppen naturligtvis blev Skeboåns Sportfiske's och framförallt Bosse's första flugfångade öring i ån.

Nu har dom alla tre fått lite hemläxa, att återkomma med ytterligare kommentarer kring ett eventuellt kommande fiske och vilka åtgärder som vi måste ta tag i för att detta skall gå helt i lås.

Stort tack från oss till John, Esa och Bosse som gjorde dagen minnesvärd.

¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>