På grund utav sjukdom och andra engagemang så hade provfiskegruppen reducerats till bara två man. Per Stadigh, med en lista av erfarenhet från liknande fiske runt om i världen så lång att den skulle göra vilken lax- och havsöringsfiskare som helst grön av avund och så Max Nygren, en kommande storfiskare och flugbindare av rang om ni frågar mig. Max kom till provfisket med nästan fuktiga flugor från ett lyckat fiske i Norrtälje ån dagarna innan där han landade sin första havsöring på fluga.
Det var dessa två som ensamma skulle få ge en frusen Skeboån och dess vinterstela öringar en chans.
Det drar rejält i fisketarmen på oss, men för dagen går vi bara med som guider, fotografer och behjälpliga vid eventuell håvning idag.
Per, två spår, en fiskare
Efter bara några kast så är det dags att för första, men inte sista gången för dagen, rengöra spöringarna från is. Per är den som har första kontakten med en fisk som går upp mot ytan att markerar tydligt på flugan, en skön virvel sprider sig över vattenytan.
Tanken från början, och det vi arbetat mot hela tiden sedan starten, var att vi under 2017 skulle ha kunnat erbjuda de första fiskepassen för besökare. Allt detta har dock strandat på det kommunala bordet och i någon av tjänstemännens inkorgar tyvärr.
Anledningen till detta är svår för oss att redogöra för då svar i stort sett uteblivit från Norrtälje Kommuns sida i snart 2 år, och det trots mängder av försök från vår sida att få kontakt. Så vi var inte ute i sista minuten som ni förstår.
Nu blir istället även 2017 ett år för provfiske, vilket vi skall förvalta på bästa sätt är det tänkt.
Vi pulsar oss genom snön, går försiktigt på iskanterna och hela tiden matas ån med intressanta flugmönster.
-Det ser riktigt fint ut, känns som läge för öring på flera ställen, säger Per då vi kommit ner till ett intressant parti av ån.
En hel flock Europa 12;or, eller som det egentligen heter, gräsänder, gör oss sällskap.
I strandkanten letar en gärdsmyg föda ibland gräsklädda grästuvor. Uttern har här och var gjort korta strandhugg innan den hasat ner i ån igen på födosök.
Lunchen blir till en välbehövlig vila från kylan, vi sitter ner i vår lokal, äter lite pizza och försöker sammanfatta dagen så här långt. Vi tror alla att de föregående dagarnas stränga kyla gjort sitt till för att öringen skall vara ointresserad till någon större insats i födosöket. Per hade ett litet nyp i flugan precis innan lunch också, men mer än hans två kontakterna har vi inte haft.
Lunch gör gott för magen och frusna fötter
Ett kort break sen på med vadarna igen och ut i kylan. Åns nedre delar ligger väl inpackade i ett heltäckande istäcke så där får vi inte chansen att blöta flugorna. Mörkret kommer fort och innan vi stänger ner för dagen så har även Max en försiktig dragning i flugan. Mer än så blir det inte denna kalla januaridag.
Januarikväll vid ån
Stort tack till Per & Max för er insats i kylan.
Nästa gång provfiskegruppen är här i mitten av mars så hoppas vi att både ån och öringarna inte är lika stelfrusna. Vi själva gör ett fiske dessförinnan i Februari.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
Knattrat på tangenterna av Patrik Bergqvist
0 kommentarer:
Skicka en kommentar