På min väg till Stockholm idag så stannad jag till där Skeboån tar sin början i Skebobruk och till min glädje kunde jag räkna in, på den korta stund jag stod där, tre öringar som gick runt i strömmarna nedströms dammen.
Lägger man därtill att vi själva sett öring på ett flertal platser, plus några rapporter under dagen som skvallrar om öring, så är det bara att konstatera, vi har öring i hela ån.
De har gått upp i ett antal som jag nästan aldrig sett i ån tidigare.
Och vad som gör det hela ännu roligare är att de arbete som vi gjort under sommaren fick många öringar att stanna upp just där. Som mest kunde vi räkna in 15 siktade öringar samtidigt.
Att räkna öring i ån är svårt, för att inte säga omöjligt om man bara skall hålla sig till det visuella.
Ån är på sina ställen dryga 8 meter bred och därtill nästan 1 mil lång, innehåller flera djupare partier vilket gör det som sagt omöjligt.
Det får helt enkelt bli en uppskattning, räknat på den mängd vi samtidigt kan se.
En fiskräknare är den enda vägen, och medel till någon sådan har vi inte i dagsläget.
Men, vi tar naturligtvis emot hjälp om någon vet med sig var och hur en sådan skulle kunna komma oss tillhanda.
Vi räknar med att kulmen för ån och dess lekande skönheter nås nu under den här veckan och kommande helg. Sen kommer nästa jobb för oss, att försöka söka, räkna och framför allt bokföra lekgropar, var dom finns och hur många.
Detta för att på så sätt kunna sätta in rätt åtgärd på rätt plats tills öringarna återvänder nästa år.
Det finns flera sätt att jobba sig fram till en lösning för lekande fisk som havsöringen. Bland annat att flygbomba ån med helikopter som fäller grus på utvalda platser, gå ner med maskiner och gräva sig fram till en bra lösning eller så här i början, gå på vad öringen själv väljer och sedan sätta in rätt resurs mer riktat.
Jag säger inte att det ena eller det andra sättet är sämre eller bättre än det andra, men vi har valt och kommer att till stora delar att välja det sist nämnda, att låta öringen visa oss vägen.
På så sätt kan sedan följa upp plats för plats för att se hur vi skulle påverka allt annat liv i ån, innan vi sätter igång med biotopvården.
Klart att vi också kommer att få använda oss av maskiner till exempel, men då kan vi förbereda och dokumentera allt mycket noga i förväg och på så sätt även göra minsta möjliga påverkan på strandzonerna som är minst lika vikta för ett vattendrag.
Minns våra två stora mål i projektet:
Att med vattendirektivet som grund skapa god ekologisk status i Skeboån detta genom arbete med förutsättningar för artrikedomen och den biologiska mångfalden i vattendraget.
Att på sikt driva ett ekofiske på egenreproducerande vild havsöring i vacker Roslagsmiljö.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
0 kommentarer:
Skicka en kommentar