Djupt ner i en liten dalsänka ligger den lilla ån. De stora alarna längs dess stränder kramar om ån och ger dess innevånare skydd mot sol och vind. De metalicblå jungfrusländorna far från vasstrå till vassstrå, här och var slår de sig ned, breder ut sina vingar och hoppas att damerna längs ån skall tycka att just han är den vackraste av dem alla.
Medans vårvintern fortfarande höll oss i en bra grepp så träffade vi gänget bakom den lilla ån för att sätta oss gemensamt och diskutera kring detta med biotopvård och restaurering av vattendrag. Vi hade många intressanta möten, men vi ville nog alla att det så fort som möjligt skulle bli varmt och skönt ute så att vi kunde ge oss i kast med vinterns alla planer med våra respektive vattendrag. Och nu stod vi där, solen värmde från en delvis klar himmel, fåglarna sjöng ikapp i alskogen och här och var, vulgator och gula forssländor som kan få vilken flugfiskare som helst att gå i självspinn.
Idag hade vi blivit inbjudna att deltaga tillsammans med Erik Degerman från SLU och Gunilla från Länsstyrelsen vid en promenad längs ån.
Erik ( i rött) delar med sig av sina kunskaper
Nästan trolskt vacker ringlar hon sig fram genom alskogens nästan mangrove lika rotsystem, här och var stilla och lugn och bakom nästa krök lätt silverfärgad när vattnet letar sig fram över block och klipphällar.
T.v Uffe, kanske spanar han efter vak.
T.h Per, som gör det enda rätta när man pratar vattenvård, han kliver i.
Som i alla vatten drag på våra breddgrader så brottas dom med hot och faror.
Här är det diskussion kring en möjlig väg att bygga en fosforfälla/damm.
Vid vårflod eller mycket regnande så blir detta område bara lera som sen "kalvar" och för med sig mängder av slam och sediment ut i den lilla ån.
En möjlig väg är att bygga en liten damm som samlar upp detta innan vattnet sen fortsätter ut i ån.
"hej hå hej hå, hem från ån vi gå"
Det var en mycket intressant dag och kul att återse gänget bakom arbetet med ån och höra Erik och Gunilla pratat om möjliga vägar för det fortsatta arbetet.
Vi insåg att trots att våra vattendrag i grunden ser väldigt olika ut så finns många likheter i vårt sätt att arbeta och det är kul att ha ett projekt på så pass nära håll som vi kan föra en dialog med och kanske till och med i förlängningen hitta möjliga samarbetsformer kring.
Stort tack till John och gänget bakom den lilla ån för inbjudan och besöket, och ett stort tack till Erik och Gunilla för de intressanta samtalen längs åns stränder.
Nu är det vår tur att bjuda in för en träff vid "vår" å. Vi återkommer med en inbjudan när huvudpersonen själv gör entré i ån i slutet av september.
¸.·´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸>< ((((º>
